Framtidsspaning – det där med att bli gammal

När blir vi gamla och hur ser vi på det? Snart är rekordgenerationen, eller köttberget om du vill, på väg att bli gamla på riktigt. De som är födda 1945-1954. Hur de ser på sin ålderdom ger oss ledtrådar om hur vårt samhälle kommer att se ut. Vi har tagit del av Analysföretaget Kairos Futures studie om denna generation som banar nya vägar.

Året är 2035 och rekordgenerationen har blivit 80-90 år. Gamla på riktigt. Men hur ser de på sin ålderdom och hur kommer samhället att se ut? I det gamla bondesamhället tog familjen hand om sina äldre. Barnen förvaltade gården och den gamla fick bo kvar. Släkten höll ihop. När industrisamhället kom och välfärdssverige byggdes, tog delvis samhället över ansvaret för våra äldre. De statsfinansierade institutionerna växte fram. Idag närmar vi oss ett globalt IT-samhälle där befolkningen blir betydligt äldre och tekniken får en allt större roll. Det skapar självklart både utmaningar och lösningar.

Ett åldrande SverigeBild: Antal Personer 65-79 år och 80+ under perioden 1950-2007 med prognos till år 2050. (Källa: ”Faktaunderlag” Stiftelsen Borgerskapets Enkehus och Gubbhus” av Peter Flodin m fl. )

 

Att åldras

Processen att åldras kan sammanfattas i ett par faser som de flesta av oss kommer att gå igenom. Vi får en minskad fysisk förmåga och drabbas kanske av sjukdom, även vår mentala förmåga minskas och vi blir beroende av andra. När omvärlden förändras får vi svårare att hänga med, min roll som äldre blir annorlunda, min partner och nära vänner dör. Avslutningsvis tillkommer en process att finna frid, göra sitt livs bokslut och kanske lämna över det ekonomiska ansvaret.

Men vi är inte ensamma i dessa processer. Anhöriga, äldreomsorg, teknik och politiker sätter ramarna och vi ska förhålla oss till dessa.

 

Bara överleva eller leva?

Rekordgenerationen har höga krav på livet på ålderns höst. Att bara överleva är som sagt inte ett alternativ, de vill leva och behålla sin integritet och värdighet. Idag är äldrevården koncentrerad på att hjälpa oss att överleva, det kommer inte att räcka för nästa generation.

I studien framgår att rekordgenerationens tankar om boende kan delas upp i två läger. Den vanligaste önskan är att bo kvar i hemmet med hjälp av kompetent hemtjänst. Den andra drömmen är att bo på äldreboende där man har sitt eget men har möjlighet att träffa sina vänner när man önskar. Personalen ska vara kunnig och engagerad och aktiviteterna många. Kraven på framtidens äldreboenden stämmer inte riktigt med dagens verklighet.

 

Rekordgenerationen är individualister och vill leva tills man dör

En definition på gammal på riktigt är att man inte klarar sig själv. Rekordgenerationen blir gärna äldre, varför inte 90, men de fasar för att inte kunna ta hand om sig själva. Döden i sig ger ingen ångest, det är skräcken över att bara överleva som oroar. Man vill leva tills man dör helt enkelt. Och det är individen själv som ska lösa livet, rekordgenerationen upplever inte tryggheten i tron eller institutionella lösningar. Det verkar som om de är oförberedda på vad som komma skall, man tar ålderdomen som den kommer. Barnen och de egna förmågorna inger däremot trygghet. Jag litar på min egen förmåga, min pension och eventuella förmögenhet.Rekordgenerationens behov och önskemål när de blir gamlaBild: Rekordgenerationens behov och önskemål när de blir gamla

 

Krock mellan förväntan och verklighet

Rekordgenerationen förväntar sig stöd från sina barn och anhöriga vilket stämmer väl överens med barnens tankar kring den hjälp de tänker sig ge. Beslutsfattare och äldrevårdens personal tror dock inte att framtidens anhöriga kommer att leva upp till detta. Frågan är hur vi ska fördela ansvaret.

Även tekniken är ett hjälpmedel som rekordgenerationen tror på. Den synen delar de med äldreomsorgens beslutsfattare och chefer. Däremot är undersköterskor och vårdbiträden betydligt mer negativa till den nya tekniken, vilket ger ett glapp som måste överbryggas på ett bra sätt.

 

Framtidens utmaningar

Den största utmaningen är bristen på resurser i framtiden. Rekordgenerationens värderingar och krav begär en delvis förändrad äldreomsorg med flexibelt boende, samsyn på hur digitaliseringen kan underlätta verksamheten och resurser som möter de riktigt gamla på det sätt de önskar. På ett värdigt sätt med bevarad integritet.

Rekordgenerationens senior tycks inte vilja planera för ålderdomen. Rekordgenerationen är inte förberedd  –  och verkar inte vilja förbereda sig – på åldrandets olika faser. Man (68%) VILL heller inte bli så gammal att man förlorar sin egenmakt och förlorar sin självständighet. 39% TROR inte att de blir så gamla.

 

Att bo –  ett utmärkande svar

”Få ha sitt eget men vara nära till andra. Inga stora ytor men kunna stänga sin dörr. Få vara ute i natur, känna luft och se ljus, höra fåglar. Kanske kollektivboende med närhet till vård/hjälp när det behövs. FÅ en lugn, vacker omgivning. Respekt, lyhördhet hos några som är personal men inte tränger sig på.”   Det är den ideala boendesituationen enligt en respondent.

 

Flexibilitet

Gemensamt för alla är att vi drömmer om ett flexibelt boende efter den enskilde individens önskemål och behov. Det går en skiljelinje mellan viljan att kunna bo kvar hemma (50%) eller flytta till äldreboende. Några vill bo i egen lägenhet, andra tillsammans med vänner. Självklart är att vi har internet och var tredje person är på Facebook. 61% tror att internetbaserade sociala nätverk är en möjlighet. Man önskar ett boende som successiv anpassas efter individen.Rekordgenerationens önskade boendesituationKälla: När man blir gammal på riktigt, en studie av Kairos Future.

När det handlar om kostnaderna för framtidens äldreboende tror 59%  att de kommer att få betala själv för framtida äldre- och sjukvård. 19% tror att de har de resurserna.

De stora svårigheterna ligger framför allt i att inte kunna bygga upp det nätverk som behövs både personellt och tekniskt för att få framtidens äldreomsorg att möta Rekordgenerationens värderingar och behov.

Kairos Future  menar att utmaningen är att kunna skapa en äldrevård med hög kvalitet som kan möta de riktigt gamla på ett värdigt sätt och med bevarad integritet. Man menar att äldrevården måste erkännas som ett komplext system (jfr flygledarverksamhet) med yrken som borde få högre status och inflytande. Branschen måste också kunna digitaliseras i högre utsträckning.

 

Stockholms Borgerskaps egen framtidsstudie

Under 2014 genomförde Stockholms Borgerskap en kartläggning genom fokusgrupper med Borgerskaps-medlemmar. Syftet var att de skulle bidra med att klarlägga önskemål och förväntningar som borgare kan ha på framtidens senior- och äldreboende.

Citat:

  • Distinktionen mellan att ”hamna någonstans” och att ”välja” i kombination med vetskapen att ingen kommer någonsin ut ur seniorboendet – det är det sista valet. Det ger en obehagskänsla inför att planera valet av boende.

 

  • Seniorboende är inte för oss idag, vi är inte där än (inte aktuellt så länge man har hälsan) Framtiden skjuts på framtiden.

 

  • JAG VILL INTE flytta in och kanske aldrig flytta ut, inte bo där det finns många sjuka, eller där de sjuka dominerar.

 

  • JAG VILL – bidra till social verksamhet, få nya nätverk, ha trädgård, mat, kvalitet, egenmakt, driva själv och vara företagsam, ha egen lägenhet med egna möbler, kunna välja servicenivåer, vill veta vad det kostar innan jag accepterar servicenivåer.

 

  • Leva lyckliga dagar och känna glädje – trivsamt boende, möjlighet att betala för extra omsorg.

 

  • Viktigt att hitta balans mellan materiellt och själsligt.

 

Borgerskapets framtidsprojekt ska försöka skapa en miljö på Högalid, Södermalm som är så attraktiv att borgare utan tvekan och med stort intresse vill flytta dit och njuta av miljön och servicen innan man blir gammal på riktigt.

 

Dela