Från bagare till skärgårdsbonde

Han drömde om att bli sjöofficer, han älskar ju havet. Men omständigheterna ville annorlunda. Från ett långt och framgångsrikt liv som bagare och företagare har dock cirkeln slutits. Idag har bagarmössan åkt av och stövlarna på. På Malhuvud gård sköter Erik Jarvin sina får – och får njuta av det hav han sökte.

En stormig vårdag beger sig Borgarnytt till Torö utanför Nynäshamn. Vägbeskrivningen gör oss något undrande.
-När ni passerar skylten Malhuvud gård efter kurvan, då har ni kört för fort, säger Erik bestämt i telefonen.

Strax före skylten går nämligen den lilla grusvägen ned till färjelägret, som Erik kallar det. Vi ser bara två ramper som slutar ute i havet. Men snart hörs ett ljud, Erik kommer på sin fyrhjuling på andra sidan sundet och vinkar glatt. Efter lite meckande är han så iväg på sin färja och kommer emot oss med ett glatt leende.
-Ni kan ta med er bilen över!

Fotograf Hasse blir glad eftersom kamerautrustningen är tung och ligger bra i bakluckan. Långsamt kör han över rampen, ut till färjan, en stor träflotte som Erik hanterar med van hand. Det hela går smidigt och vi är som barn som får vara med om stora äventyret. Men detta är inte äventyr för Erik. Detta är hans vardag.

Låt oss börja från början. En gång i tiden föddes Eriks pappa här på Malhuvud gård. Hans farfar var en driftig man som tillverkat korsetter i Paris och som köpte gården som nu gått i arv. När Eriks pappa många år senare blev faderslös var modern ensam med tre pojkar som därmed var tvungna att hjälpa till med försörjningen. Eriks pappa började som lärling på Engdahls bageri. Han hade känsla för bröd och företagande och 1958 köptes bageriet Westerdahl & Karsten, då beläget mitt i Stockholm. Sonen Erik drömde om att bli sjöofficer, han älskade ju båtar och havet.
-Det blir man inte rik av, svarade Eriks pappa, som var en bestämd man. Du ska jobba i bageriet.

Bageriet blev familjeföretag

Sagt och gjort. Erik hade arbetat i bageri sedan han var tretton år och visste vad han gav sig in på. Företaget växte och snart hade Karstens Bröd, som det nu hette, fjorton butiker i Stockholm. Då hände något. Året var 1967 och vänstertrafiken blev högertrafik över en natt. Strömmarna i trafiken ändrades och busshållplatserna låg plötsligt någon annanstans i relation till bagerierna. Kunder försvann. Det var en kämpig tid.
-Jag lärde mig mycket av pappa, säger Erik. Han sa alltid ”skräp in, blir skräp ut”.
-Det han menade var att vi aldrig fick glömma att bara använda bra råvaror.

Familjens signum blev det skickliga hantverket, att alltid leverera färskt bröd och att följa med i tiden. Det lönade sig. Efter några år var familjeföretaget stort, de hade konditorier i köpcentrum runt om Stockholm, köpte Icas och Mjölkcentralens bageri i Slakthuset och Schumachers bröd.
-Nyckeln till framgång är att hela tiden kika framåt, men behålla ögonen i nacken, berättar Erik.

Och det gjorde familjen. Under 60-talet kom kvinnorna ut i arbetslivet och det fick konsekvenser även för bageriet. Nu dög det inte längre med matlåda i lunchrummet utan varje morgon kunde man leverera färska kuvertbröd till lunchrummen i stora företag. Även Ica köpte in bröd. Ett annat exempel på att vara framåt och nydanande är att man köpte in sin första dator redan 1962. Därmed var det lättare att följa transportlistor och ha koll på leveranser. Det är en konst att få in så mycket bröd som möjligt i bilarna samtidigt som man inte får vara för sen ut till sista mottagaren, bröden ska ju vara färska och nybakade när de kommer.

En gård i generationer

Tillbaka till Malhuvud gård. Under fyrtio år hade gården ägts av andra familjer och förfallit kraftigt. 1967 var den åter till salu och Eriks pappa bestämde sig för att köpa tillbaka sitt födelsehem. Han köpte gården av änkan Weichert som genom sin man hade haft prominenta gäster såsom Göring och andra…. Ett hus vet mer än de flesta och historierna finns väl dolda i väggarna.

Samtidigt som Eriks pappa var en aktiv och bestämd bagare byggde han åter upp Malhuvud gård. Han startade uppfödning av köttdjur (herefordkor) som blev framgångsrik. Under 1990-talet utvecklade sig livet så att Erik tog över gården. CW Schumacher såldes till Skogaholm och Erik och bytte liv. Han slutade dock med köttdjuren då lönsamheten var för dålig och satsade istället på får och lamm. Han tog med sig sin fru Lena och driver än idag lantbruket med får och marker.
-Mycket är likt, säger Erik om sina två liv. Det är viktigt att allt är rent och snyggt och hygieniskt. Man måste vara noga med rena händer och kläder och då är det en fördel att ha lärt sig att vara noggrann.
-Dessutom är det många tidiga morgnar vilket jag har i mig sedan förr. Framför allt när det är lammperioder.

Alltid nya utmaningar

Finns det någon stund som dina olika yrken har någon form av samma känsla i?
-Ja, när natten varit och dagens bröd just är bakat i gryningen, och när tackan har lammat och de nyfödda lammen tar sina första steg och står på sina rangliga ben. Det är härligt.

Fåren är brunstiga på hösten i Sverige, eftersom det styrs av mörkret.
-Vi släpper baggen den första oktober varje år, berättar Erik. Efter tre till fyra veckor har tackorna blivit betäckta som fem månader senare lammar.
-Får har fyra magar och när lammen växer blir det trångt i magarna, då måste vi öka på med kraftfoder så att fåret får i sig tillräckligt med näring.
-Det är en utmaning att få friska lamm och därför viktigt att ha rätt bagge. Man måste dessutom byta bagge för att undvika inavel och få fram en fin stam.

Vilken är den viktigaste ingrediensen här i ditt liv? Vad trivs du med?
-Jag älskar att hålla på och dona jämt och ständigt, svarar Erik direkt. Med djuren, husen, träden och marken. Jag skulle bli sjuk om jag var tvungen att sitta still i en lägenhet.
-Detta är mitt livselixir.

Att driva ett skärgårdslantbruk är inte självklart ekonomiskt. Erik får EU-stöd för att hålla öppna landskap men utan grunden från bröden hade det inte gått.
Har du någon förebild eller inspiratör?
-Min far gav mig grunden till att driva företag. Han hade alltid synpunkter och var hård, men jag lärde mig mycket av honom. Och Lennart Johansson, UEFA-presidenten, har på många sätt inspirerat mig. Han har en oerhörd ledarförmåga och vet hur han formar sina ord.

Erik har många järn i elden. Alltid. Hans familj har i omgångar undrat var han är. Än idag är dagarna fyllda inte bara med gården utan med uppdrag av alla de slag.
Vad gör du när du inte arbetar?
-Jag måste arbeta. Jag kan inte ligga och sparka mig trött.
Hur ser du på framtiden?
-Jag har framtiden bakom mig. Men jag har fortfarande mycket kontakt med mitt gamla yrke, berättar Erik. Som rådgivare, som domare i SM för bagare, i Bageriföreningen.

Men framtiden är mycket tillsammans med Erik, barnbarnen tar en stor plats i Eriks liv. Om man tänker hur mycket glädje och äventyr Borgarnytt upplevde under en dag på Malhuvud gård, kan man förstå hur det är att hälsa på farfar och farmor. Åka färja, köra fyrhjuling, mata får och fiska. Och baka ett bröd. Kanske kan sjätte generationen Jarvin få trampa i historiens fotspår på stigar och marker där ute på Torö.

Erik Jarvin i korthet:

Familj: Hustru Lena samt tre barn och sju barnbarn.

Uppdrag nu och förr: Bageriförbundet, AIKs huvudstyrelse, Rotary, Företagarna i Solna, Torö Hembygdsförening samt Stockholms Borgerskap, De Femtio Äldste. (Borgare sedan 1980)

Oväntad talang: Händig. Analytisk.

Dålig egenskap: Otålig.

Bästa platsen: Att sitta i kvällssolen på bryggan. Och Amalfikusten i Italien.

Bästa lammrätten: Lammgryta som Lena gör.

Favoritbröd: Danskt rågbröd som bakas i form. Och så är det svårt att komma undan ett nybakat frasigt franskbröd med ost.

Dela