Bytte datorer mot färg och form

Tanken var att Marie Kamras skulle arbeta som programmerare, men livet ville annorlunda. Sedan över tjugo år säljer hon ramar och konstnärsmaterial i sin butik på Kungsholmen. Det svåraste är att inte jobba ihjäl sig. Arvidsons glas och ram har öppnat dörren för sina kunder sedan 1936. Borgarnytt fick vara med en dag.

Plingplong.

En ung kvinna öppnar dörren. Man ser henne knappt då hon bär på flera stora tavlor.
– Jag har ärvt de här tavlorna, kan du rama om dem och sätta ny passepartout?
– Vad hade du tänkt?
– Ge mig ett råd! Jag har ingen aning.

Och så börjar ett långt samtal om färg, vilken ton på ramen som bäst tar upp målningen, och vilken form som passar till. Är den här för kall eller fungerar det bra? Kanske är svart eller silver ett alternativ? Passepartouten brukar vara bredare nedtill för att lura ögat, förklarar Marie. Den måste vara syrafri för att kunna åldras utan att gulna. Det får man inte fuska med.
– Tavlorna ska inte hänga tillsammans, det gör att ramarna inte behöver gå väl ihop… den där hade mormor tyckt om… Den tar vi.

Medan Borgarnytt botaniserar bland ramar, passepartouter, penslar, pennor och färger i långa rader lyssnar vi intresserat på mötet mellan kunden och Marie. Det är ett stilla samtal där tankarna flyter fram kring olika idéer. Att rama in är en konst i sig och tavlan med sin ram ska förhoppningsvis beundras i många år till.

Plingplong.

En äldre herre kommer in med ett stort leende och gamla färgtuber i handen. De ser alla ut som en kladdig och alltför väl använd kaviartub.
– Hej, nu är färgerna slut igen. Kan du ge mig nya. Jag litar helt på dig.
– Ja, de här gamla är torra. Du behöver nya akvareller.
– Min kurs är så otroligt rolig, jag kan inte sluta måla!

Konstnärer och glada amatörer

Marie Kamras har själv gått målarkurs men tiden räcker inte längre till. Det får vänta. Precis som mycket annat i livet. Att ha en butik tar mycket tid, en arbetsdag på tolv timmar är inte ovanligt. Dessutom står tavlorna på kö för att ramas in där under det stora arbetsbordet.

Plingplong.

Den unga fotografen som har bott med nomadfolk ska ha en utställning. Marie får äran att montera bilderna till den stora dagen.
– Tack, jag har hört talas om dig. Hittade hit genom rekommendationer.

Många kunder är konstnärer. Några bor i närheten. En kommer ifrån Gävle och beställer det han behöver innan han kommer hela vägen hit till Flemminggatan i Stockholm för att hämta sitt nödvändiga material. En stor del av kunderna är glada och duktiga amatörer som går kurser, många akvarellister.
–  Jag har inte märkt av någon ekonomisk kris, säger Marie. Det är snarare fler än någonsin som målar och går kurser. Och de behöver material till sin hobby.

Plingplong.

En man med ett stort leende och en lapp i högsta hugg läser innantill:
– 2H, 6B,HB och F.
– 6B är slut, går det bra med 8B?
–  Säkert…

Vi kikar nyfiket fram mellan hyllorna och ser att de talar om blyertspennor och hur hårda de är. Bredvid oss står de rakryggade penslarna med sina plymer. De står i grupper: Nöthår, oxhår, gethår, syntet. Och så den stoltaste av dem alla och absolut dyraste; mårdhår. Plockat ifrån öronsnibbarna på mården, de där finaste håren som suger mest vatten. Vi kan inte låta bli att känna på dem, de är lena men ger ett visst motstånd. Hela butiken är som en smågodisaffär. Färger i alla nyanser och former i det oändliga klär väggarna. Även ramarna slåss om uppmärksamheten där de hänger och nästan omfamnar varandra. Det är svårt att välja vilken som är vackrast. Är det den sirligt guldiga eller den stilrent bruna?
– Idag är det inne med raka linjer, berättar Marie. Och så vitt, vitt, vitt. Och lite svart.
– Om man har en akvarell med riven kant till exempel, kan det vara vackert med en så kallad lådinramning där man låter den rivna kanten synas.

Lärling hos sina anställda

Marie Kamras utbildade sig till programmerare och började också sin yrkesbana där bland datorerna. Men så mötte hon sin blivande kollega som föreslog att de skulle arbeta med något kreativt och eget. De köpte en ramaffär på Sibyllegatan och butikens anställda stannade kvar med sina nya ägare. Snart förstod Marie att hon hade öga för vad som var vackert tillsammans, vilken tavla till vilken ram, men personalen lärde ut själva hantverket från grunden. Det var en gedigen kurs som varade i många år. Chefen gick lärling.

År 1989 köpte Marie Arvidsons glas och ram, en välkänd glasmästeributik på Kungsholmen sedan 1936. Idag har som sagt Marie utvidgat glasmästeriet med konstnärsmaterial. Ett komplement som behövs.
Hur har din bransch förändrats?
– Det har på sätt och vis blivit tuffare, säger Marie. Många tycker att det är dyrt att rama in och åker till Ikea eller Clas Ohlson och köper ramar. Det gjorde ingen tidigare.
– Men jag har till exempel ett flertal konstföreningar som förstår värdet av en riktig inramning.
Har digitalramarna påverkat din marknad?
Nej, det är mer som en kul grej. En tavla är som en möbel som följer generationer, det är något helt annat.

Se tavlan och ramen som en helhet

En stor del av yrket är alla samtal med kunderna. De blir ofta personliga och spännande. Inte sällan får man en historia tillsammans med tavlan. En del vill ha goda råd medan andra är bestämda.
– Jag säger vad jag tycker men när någon har bestämt sig framhärdar jag inte, förklarar Marie.
Vad är det fulaste du vet?
När man sätter en röd ram mot en färgad passepartout utan att se till tavlan. Man kan verkligen förstöra ett konstverk.
Minns du någon inramning speciellt?
Ja, en gång satte jag en gammal, vacker medalj inom glas och ram. Jag lade den på en färgad kartong och tog en svart ram omkring. Det blev skitsnyggt! Liten och tuff.
Det viktiga är att se tavlan och ramen som en helhet, och här kommer den där obeskrivbara känslan in. Egentligen finns det inga regler men har man rätt öga ser man skillnaden mellan en vacker inramning och en som inte riktigt stämmer.

Att vara hantverkare idag ger ingen hög timpenning men många relationer och roliga stunder. Mötet med kunden är bränslet i vardagen och resultatet när en tavla fått liv i sin nya, fina dräkt, ger tillfredsställelse.
– Men jag skulle kunna jobba ihjäl mig. På alla år har jag haft stängt i en vecka på grund av sjukdom.

Borgarnytt har mött ännu en eldsjäl bland våra borgare. Ännu en hantverkare med gedigen yrkeskunskap, entusiasm och förmåga att förvalta. Vi glömde fråga hur det gick med datorerna och programmeringen. Saknar hon dem? Det får vi ta när vi lämnar in en tavla nästa gång.

Maria Kamras i korthet:

Familj: Sönerna Jacob 31 år och David 33 år.

Intresse: Skidor.

Tycker om: Att träffa vänner och gå på utställningar. Men det gäller att ha tid.

Bland annat i butiken:

Oljefärg är en långsamtorkande färg som består av färgpigment och en oxiderande olja. Färgen blev populär bland konstnärer på 1400-talet.

Akrylfärg är en vattenlöslig, snabbtorkande konstnärsfärg som innehåller färgpigment blandat med ett akrylbindemedel. Färgen kom på 50-talet.

Gouache är en täckande vattenfärg.

Akvarell är en målningsteknik där färgen läggs på i transparenta skikt på ett tjockt, lätt sugande papper.

Äggoljetempera är en färskvara och kan endast förvaras så länge ägget är färskt, och då i kylskåp. En ekologisk färg som förknippas med medeltida måleri.

Pastell är en färgkrita som är gjord av pulveriserad kalk och färgpulver.

Kol

Pennor av alla de slag

Dela