Inger Oldenburg och Göran Carle är hyresgäster på Kristinebergsgarden.

Från grannar till särbos

Inger Oldenburg och Göran Carle blev ett par för fem år sedan – när Göran flyttade in i lägenheten mittemot Inger på Kristinebergsgården. De bor kvar i sina respektive lägenheter, som särbos. Tillsammans har de skaffat hunden Sif, en svart mops med lagom bra kondition som gärna tar lagom långa promenader.

Hur kom det sig att ni flyttade hit?
– 1987 flyttade jag hit. Jag hade bott utomlands länge och behövde någonstans att bo. Det var genom min pappa jag hamnade just här, berättar Inger.
– Min dotter, som är medlem i Borgerskapet, visste att de hade en lägenhet som var ledig och hon frågade då om jag var intresserad. En månad senare flyttade jag in, berättar Göran.

Sedan blev ni ett par. Berätta om det!
– Göran var den första ungkarlen som flyttade in i huset, de andra männen som bor här är gifta. Det här var ju tidigare ett boende för kvinnor, framför allt för döttrar och änkor till borgare. Vi som bodde här var väldigt nyfikna på den här nya mannen som skulle flytta in. Jag förberedde mig på att det skulle bli en del spring i trapphuset vilket det ju i och för sig också blev, menar Inger.
– Det tog ungefär ett halvår för mig att vinna Ingers förtroende, säger Göran och skrattar. Nu är vi särbos och har mopsen Sif ihop.

Hur har Kristinebergsgården förändrats under årens lopp?
– Det har blivit mer avslappnat. Förut var det många av damerna som hade fina dräkter och hattar och man ”niade” varandra när man sågs. Men visst är det många som fortfarande klär upp sig lite till det gemensamma fredagskaffet, men det är mer för att man tycker att det är kul än att det förväntas, berättar Inger. Göran håller med:
– Det råder en öppen och vänlig stämning här och alla respekterar varandra och hjälper varandra.

När är det lagom att ställa sig i kö till ett seniorboende?
– Så tidigt som möjligt, skulle jag säga. När man väl har bestämt sig för att flytta byter man på något sätt liv. Man kanske flyttar från en större lägenhet eller ett hus, till en etta eller tvåa. Då är det bra om man har kraft att ta tag i själva flytten och gör sig av med gamla möbler för att behålla endast det man tycker bäst om. Man måste inse att allt inte får plats, menar Inger.
– På något sätt får man bestämma sig för att bli ung på nytt och komma hit med ett öppet sinne. Jag tror nog att alla känner sig yngre än vad de är, avslutar Göran.

Dela