Med stil och sinne för snitt

På Artillerigatan 25 i Stockholms hjärta finns rum med historia, kultur och kunskap utöver det vanliga. Här finns ulltyger i rullar och källargångar där händer skickligt formar materialet efter beställarens mått. Borgarnytt har träffat Christer Götrich och hans skräddare. Vi lärde oss hur en kostym ska sitta och varför skräddaren sitter med benen i kors. Välkommen in!

Vi ringer på klockan till entrén och en oklanderligt klädd man öppnar. Kostymen sitter som den ska och detaljerna är genomtänkta. Skorna kan vi spegla oss i. Det är Christer Götrich själv, skräddare i sjätte generationen som sträcker fram en hälsande hand.
– Det var inte ett val, att bli skräddare. Något annat alternativ fanns helt enkelt inte för mina föräldrar, ler Christer. Men jag trivdes redan som liten i skrädderiverkstaden och det gör jag fortfarande, här finns en skön stämning som tilltalar mig.

Två våningar historia

Christers förfäder kom från Tyskland och har sedan 1700-talet arbetat som skräddare. Idag har Christers bror Bengt affären på Mäster Samuelsgatan medan Christer har skrädderiet på Artillerigatan, även om det också här säljs konfektionssydda kläder.

Butiken är inredd med de mest fantastiska detaljer. Måttband, saxar, gamla vackra möbler och välsuttna stolar trängs med kostymer, tyger och slipsar i regnbågens färger. Vi går ner i källaren och möter en värld av stora klippbord, pärmar med detaljerad information och rader av pappark som tillhör varje kund. Ett ark motsvarar måtten som senast togs. Här sitter bland andra Annika Hed som har arbetat hos Götrich i 25 år och idag äger förstaklass beställningsavdelningen i skrädderifirman. Från att ha varit ett mansdominerat yrke är det idag lika många kvinnor som är skräddare.
– Hon är mycket skicklig och känner kunderna väl, förklarar Christer.

Och vi förstår snart att det här är ett hantverk där relationer och förtroende betyder mycket. Det ringer på dörrklockan och en stamkund kommer in. Christer visar runt, berättar om de olika kavajerna och mäter. De för en diskussion om hur lång kavajen ska vara och att man inte får fuska med längden på armarna. Även vidden i benen kommenteras. Vi får också veta att det är inne med en något kortare längd på kavajer nu. Samtalet är lugnt och förtroligt, som om det vore läkaren och patienten som talar. Livet avhandlas. Kunden konstaterar att barnen betyder allt. Mer än kvinnorna.
– Kundkontakterna är det roligaste med mitt arbete, säger Christer. Och att få leverera en fin produkt. Det här är ett svårt hantverk, men vi har stått emot rationaliseringen till förmån för kvaliteten.

Något att tänka på

En konfektionssydd kostym kostar drygt 6 000 kronor hos Götrich och att få en handsydd kostym uppsydd kostar mellan 25 och 30 000 kronor. Femtio timmars arbete ligger bakom en sådan kostym. Först mäter skräddaren alla tänkbara mått. Därefter tråcklas en kostym till en så kallad första provning. Då ser man tydligt hur väl den sitter och kan rätta till eventuella fel. När insidan är formad, tråcklas tyget på ovanpå, liksom fickor och krage. Vid andraprovningen är kostymen i princip klar och det sista kan göras.
Vad bör man tänka på när man beställer en handsydd kostym?
– En sådan kostym håller långt mer än tio år och bör därför inte vara för modern i sitt snitt, berättar Christer. När man kostar på en beställd kostym är det bättre att sy upp den som används mycket och ofta än en som man vill ha ibland på fest. Det är också viktigt att kostymen sitter ledigt och inte är för trång.
– Tack vare den höga kvaliteten är det lätt att vädra en väl använd kostym ett par timmar och så hänger den fint ut sig igen, den släpper aldrig formen. Till och med pressvecken kommer tillbaka.

Vi talar om kvaliteten på tygerna som har förändrats genom åren. Idag är ullen lätt och skön att bära. Tygerna kommer från Italien och England, två länder där de vet hur man klär sig.
Är svenska män välklädda?
Modet är inte att vara välklädd. Nuförtiden är ingenting förbjudet. Du kan köpa ett par svindyra jeans som är trasiga redan från början.
Säger mannen som inte äger ett par jeans. Däremot använder han tubsockor på landet.
– Annars gäller svarta ullstrumpor, tillräckligt långa så skinnet inte syns när du lägger det ena benet över det andra.
– Och så riktigt välputsade skor. Jag byter skor flera gånger per dag. För långa byxor och oborstade skor är det fulaste jag vet!

Lite etikett

Etikett är konsten att umgås. Och kläderna signalerar något även om det förstås är personen bakom som räknas. Vill du vara strikt rätt enligt regelboken bör du aldrig bära annat än svarta skor och svart kostym efter klockan arton. Skjortärmen ska synas cirka 1,5 centimeter nedanför kostymärmen. Du kan däremot vara lite friare i val av slips och bröstnäsduk, bara du gör det med känsla. En rock till är användbart och ett bra plagg. Christer tycker att den ska gå nedanför knäna. Då gör den nytta.
– Hatten glömmer man lätt kvar när man ska hem efter en trevlig kväll, liksom galoscherna, ler Christer.

Butiken är tyst och vilsam att vara i. Den Götrichgröna färgen präglar rummen och ger ett lugn. Väggarna har sett många kända personligheter prova sina nya kläder här. Götrich har i många år bland annat sytt till skådespelare.
– En gång skulle jag till en filminspelning med ett plagg till Liv Ullman, berättar Christer. Jag blev hänvisad till en liten märklig dörr när jag kom dit, och klev glatt in. Där möttes jag av en rosenrasade Ingmar Bergman – jag hade klivit rakt in i en tagning.

Men Liv Ullman fick sina kläder och Ingmar var nöjd.

Bestående och miljövänligt

Att sy upp kostymer som består, i en miljö som knappt har förändrats, ger också ett annat perspektiv: Vi talar om den stora miljön, utanför rummet. Den som vår jord håller på att förstöra. Genom att använda dina kläder under längre tid sparar du på miljön. Här råder inget slit och släng.
– Idag görs dessutom fina material av annat än ull. Du kan hitta tyger gjorda av kokosnötter även om vi inte har dem här….

Att sitta skräddare

Så till det där med benen i kors. Bilden av en skräddare som sitter med benen i kors är gammal. Men är den sann?
– Ja, det är den enda ställningen som du kan sitta i hela dagen utan att få ont i ryggen. Skräddare har i alla tider redan från början lärt sig att sitta på bordet med benen i kors. Över sig hade de en skomakarlampa som de kunde dra ned för att se bra och när de behövde pressa tyget gjordes det mot knäet.
– Så satt man och samtalade i arbetslag. Men idag har ingen av oss lärt sig metoden från början och nu är det uteslutet att klara av den ställningen under en längre tid.
Har verktygen utvecklats?
Ja, saxarna är moderniserade. Men de gamla är bäst, de kan man slipa så fint.
Christer Götrich rättar till manschetten försiktigt och berättar fantastiska historier om kändisar och galna firmafester med personalen. Och om världskända kvinnor i vackra former som han som ung pojke hjälpte.

Men de får han dra för dig, kära läsare, en annan gång.

 

Fakta Götrich: Skrädderiverksamheten går sex generationer bakåt i tiden, tillbaka till 1700-talet. Götrich är ett av de få verkliga hantverksskrädderier som finns kvar i Sverige med fullt utbildade anställda skräddare, kvinnliga som manliga.

En förstaklass skräddarsydd kostym tillverkad av högklassiga tyger och sydd exakt som det gamla hantverket fordrar, är den enda produkt som kan kallas skräddarsydd. Den präglas alltid av kunskap – tradition – ansvar. Alla tyger som används kommer från väletablerade exklusiva tygleverantörer.

Prästkläder. En stor nisch är att sy upp prästkläder, inte minst till kvinnliga präster som idag är 290 till antalet i Stockholm. Götrich tillverkar bland annat ämbetsdräkten för kvinnliga präster, designad av Lena Holtzberg och Catharina Bjurgard. Då efterfrågan har varit stor efter andra prästkläder, såsom Kaftaner, herr och dam, svarta kostymer, skjortor och blusar, har de öppnat en avdelning i skrädderiet som uppvisar ett större sortiment av dessa kläder. För Diakoner finns det också en uppsydd svart dräkt med Diakonskjorta i den obligatoriska gröna färgen.

Klädsel: ? När det inte står någon klädsel på inbjudningskortet till bröllop, ta inte på dig din limegröna gabardinkostym. Ingen text alls betyder att det är högtidsdräkt. Då är det fracken, mässdräkten eller folkdräkten som gäller. Glöm inte heller att ta av dig armbandsuret, det tillhör vardagen. Fickuret ersätter klockan i detta fall. Som kvinna är det bara att damma av långklänningen.

Står det däremot smoking eller black tie på kortet, tar du som man på dig din smoking, vita eller ljusa skjortan till, flugan och svarta skor, gärna lack. Kanske vill du också ha ditt midjeband, cumber band. Du som kvinna är något friare; fin aftonklänning eller byxor med överdel går bra.

När du läser kavaj på inbjudningskortet är det bäst att ta den mörka kostymen och din dam väljer helst en festlig klänning, dock ej en baraxlad smokingklänning eller långklänning.

Och glöm inte att komma i tid. I Sverige är den absoluta etiketten punktlighet. Ha så trevligt!

Källa: Etikettboken, Magdalena Ribbing och Sighsten Herrgård

 

 

Dela