Två personligheter och ett hav

Två kvinnliga karaktärer. Båda uppväxta i skärgården och tuffa trots den varma utstrålningen. Borgarnytt har följt med Blidösund och hennes kapten Veronica Schultz på en tur i vårkvällens skymning.

Stockholm har klätt sig i sin vackraste skrud. I tiden mellan hägg och syren flanerar Borgarnytt på kullerstenarna genom Gamla Stan, mot slottet och Skeppsbron. Och där ligger hon. Hundra år nästa år. Och kanske vackrare än någonsin. Det är svårt att inte bli förälskad, hon är ju unik i sitt slag. Ikväll ska vi få träffa skärgårdens sista koleldade ångbåt Blidösund och hennes kvinnliga kapten Veronica Schultz.

Veronica vinkar till oss från kommandobryggan. Vi tar oss upp och känner solens strålar värma. Termometern visar på närmare tjugofem grader trots att klockan snart är halv sju och det är middagsdags. Kön ringlar lång på kajen, ikväll blir det fullt, Plura och hans bror ska lira och över tvåhundra gäster ska uppleva Stockholm och dess skärgård i solnedgången. Likt flygvärdinnor står snart Veronica och hennes personal och river biljetter och småpratar, någon är på ingång, kanske blir han sen, men det löser sig.

Oändliga intryck

Vi slås av alla dofter och allt det vackra att titta på. Självklart det glittrande havet som doftar lite salt, en nyoljad dörr som inte går att sluta smeka, tjära förstås och så kolrök. Eldaren har redan varit ombord i flera timmar för att värma upp vattnet i fjortontusenliterspannan som ska bli ånga, som ska sätta fart på kolvarna, som ska driva propellern… hängde du med? För den okunnige är det ett under hur hon kan manövreras med en sådan precision. Innan start smörjer kapten maskineriet och sätter dit den lilla ventilationskrokodilen i grön plast. Den gör sitt jobb genom hela resan. Företrädaren Nelson drunknade och hittades aldrig. Även vackra, genuina ångbåtar kan behöva moderna leksaker för att funka.

Kapten Schultz ringer i klockan och vi är loss. Därefter tre signaler med ångvisslan samtidigt som vi kör back. Kapten Per Hammarkvist ska ta oss ut från kajen under Veronicas överinseende.
-Det är strömt idag, de släpper ut från Mälaren, säger Per lugnt.
Strömmen tar oss om och om igen och Per står koncentrerad med en ocean av tålamod och kör full back, halv fart fram, back igen, framåt och genom små rörelser är vi till slut runt utan att skada oss mot de andra båtarna i kajen. Vilken konst!

Veronica tar över rodret och ställer maskintelegrafen på full framåt efter att först ha fört spaken en gång fram och tillbaka. Då plingar telegrafklockan nere i maskinrummet och maskinisten ser viken manöver som är önskad.
-Hallå, jag vill hälsa alla hjärtligt välkomna ombord… ikväll går turen till Vaxholm, förklarar kapten Veronica för kvällens gäster som läskar sig med en kall öl.

Ett liv på sjön

Veronica är född och uppvuxen i Roslagen. Hon fick sedan barnsben följa med sin pappa på färjan Bolm och köra byggmaterial och borra brunnar på öarna i skärgården. Ett flytande dagis, helt enkelt.
-Till Blidösund kom jag som tjugotvååring, då som servitris, och sedan dess har hon följt mig genom livet, säger Veronica.

Den första kvinnliga befälhavaren på Blidösund har genom åren alltid återkommit till sin ångbåt, efter jobbet som servitris blev hon kallskänka, matros och styrman. Men det var mest på sin lediga tid när hon inte läste till sjökapten i Kalmar eller körde inom Finlandstrafiken. Även kryssningsbåtar i Karibien har fått lyda order av kapten Schultz.
-Men jag visste inte från början att de var sjökapten som var mitt kall, det är något som har växt fram genom åren.

Vi har lagt Gröna Lund och Djurgården bakom oss på babord sida och siktar nu mot Lidingö och Gåshaga. Snart är gränsen mellan stad och skärgård passerad och vi är omringade av kobbar och gamla skärgårdsställen. Det är inte många arbetsplatser som har den här fonden till vardags. Havet famnar oss och det skummar i fören.
-Det bästa med att stå här är att titta på utsikten, säger Veronica. Jag ser nya saker varje gång och fascineras av hur allt ändrar sig efter väder och årstider.
Är det något särskilt du iakttar?
-Jag har mina perioder. Just nu har jag snurrat in på snickarglädjen på skärgårdshusen och får inspiration till mitt eget ställe. Tidigare kollade jag in olika typer av Friggebodar.
Men det är inte alltid vädrets makter är så gynnsamma som denna kväll.
-Förra året, en söndag, var det ett förfärligt väder, berättar Veronica. Det blåste kraftigt och regnet piskade. Dimman kom och sikten försämrades. Fram på eftermiddagen ökade vinden istället för att mojna och förhållandena blev riktigt tuffa.
-Då gäller det att vara bestämd. Ta i. Inte vela, utan ha en plan och stå fast vid den.

Allt gick bra även den gången tack vare en kapten som vågar fatta beslut. Att vara befälhavare är inget för den som har svårt att bestämma sig.
-Men ibland måste man låta henne göra som hon vill. Hon söker sig till vinden och då får man ge sig. Det brukar bli bäst så.

Skyffelbiff i hetta

Plötsligt ser vi våra vänner där ute på fjärden, är det Norrskär som kommer? Vi hälsar genom att tuta först. Hon svarar.
-Det yngsta fartyget hälsar först, förklarar Veronica.
Vi ler i smyg, ja, vi är ju bara nittionio….

Nu närmar vi oss Vaxholm och solen är på väg ner. Under oss hör vi Pluras sköna röst, publiken sjunger med och salongen är överfull. Den som kommer sent får sitta i trappen. Några äter fortfarande och andra sittningen närmar sig. Vi börjar bli hungriga och får order om att gå ner i maskinrummet. Där väntar ångmaskinist Peder Sundahl med en marinerad skyffelstek. Han värmer upp kolskyffeln och smackar på biffen så det fräser. In med den på kolen och en snabb vändning efter ett par sekunder. Därefter äter vi en gudagod måltid med bara händerna ackompanjerade av ljuden från ångmaskinen och luckan som öppnas och stängs för att kasta in mer kol. På full fart går det 250 kg kol i timmen. Inte undra på att det är varmt i rummet. Länge stannar våra blickar på detta spindelnät av rör, vevaxlar och mätare. Det är vackert och välskött, grönt, koppar och stål varvas och arbetar intensivt.

Väl uppe vilar vi av alla intryck en stund på kojen i styrhytten samtidigt som Veronica fint får oss runt Kastellet. Här är det tyst och vilsamt, såsom det är utan motor. Per sitter vid skrivbordet. Kanske fyller han i loggboken.

Född i ilska, lever i kärlek

Den som läser Blidösunds historia får en hisnande berättelse. Allt från jungfruturen 1911 till när hon körde full fart framåt istället för back, och gick upp på land midsommardagen 2001. Hon byggdes i ilska av Blidöborna som gjorde uppror mot Waxholmsbolaget, de var inte nöjda med turerna till öarna. Efter detta så kallade Blidökrig, två världskrig, grundstötning och annan dramatik är hon idag stoltare och mer älskad än någonsin. Det är en välskött och tålig snart hundraåring som smyckar våra vatten.

Skymningen rullar in och till Pluras sista toner möter oss ett upplyst Stockholm. Veronica ställer maskintelegrafen på sakta framåt, vi får inte komma i hamn för tidigt. Ett glas dricks ur, en kyss får plats vid relingen och än en gång har Blidösund med kapten Schultz gett sina passagerare en oförglömlig kväll.

Kort om Veronica Schultz

Veronica Schultz är den första kvinnan i De Femtio Äldste, från och med 2010, invald på Borgarmötet november 2009. Hon är borgare sedan 2004 i klass 4, sjökaptener.

Föreningen s/s Blidösund

Blidösund är den hon är tack vare Föreningen s/s Blidösund och dess medlemmar. Det är idag omöjligt att driva en koleldad ångbåt utan en aktiv stödförening. Drifts- och upprustningskostnaderna är högre än vad fartyget kan segla in i form av biljett- och restaurangintäkter.

Läs mer på www.blidösundsbolaget.se om hur du blir medlem. Där kan du också köpa boken om Blidösunds historia.

Dela