Historia – ett kärt återseende

Obelisken som Gustav III skänkte till Stockholms Borgerskap har varit med om mycket under sina tvåhundra år. Nu är den äntligen tillbaka på Slottsbacken, i en ny version.

Text: Oskar Hammarkrantz
Foto: Stockholmskällan


Mellan 1788 och 1790 var kung Gustav III i Ryssland och ledde de svenska trupperna i det så

kallade Ryska kriget. När kungen och armén var borta och krigade var det istället Stockholms
Borgerskaps militärkårer som försvarade och beskyddade staden. Även under Gustav III:s
statskupp 1772, Revolutionen, ställde sig borgarna på kungens sida.

Som tack för insatserna beslutade kungen att låta uppföra en ståtlig obelisk till
Borgerskapets ära. Gustav III hann dock dö innan visionen blev realitet, och det var Gustav IV
Adolf som infriade faderns löfte när grunden till obelisken lades 1798.
Resultatet blev en 30 meter hög pjäs, inklusive en fem meter hög sockel. På obelisken höggs
också en inskription in, med lydelsen ”Gustaf III beslöt efter återvunnen fred 1790, Gustaf IV
Adolph uppreste 1799 detta minne af Stockholms Borgerskaps trohet och nit under kriget”.
Och där har obelisken stått, pampig och majestätisk, fram till våra dagar. När Statens
Fastighetsverk, som förvaltar obelisken, 2017 skulle undersöka skicket, märkte man snart att
minnesstenen var illa skadad.

– Järnkonstruktionen innanför granitplattorna hade rostat och expanderat, och därmed
skadat graniten. Sannolikt har obelisken också skadats vid ett blixtnedslag ganska tidigt,
kanske på 1800-talet, säger Magnus Roos, projektledare på Statens Fastighetsverk.
2017 monterades därför obelisken ned, eftersom den ansågs farlig, och ambitionen var att
renovera den. Snart insåg man dock att den var för illa skadad, och fattade beslutet att låta
hugga en helt ny obelisk i bohusgranit. Valet föll på ett stenhuggeri i bohuslänska Tossene
att skapa den 150 ton tunga skulpturen – så tung att det blev problem att frakta den över
Stockholms broar.

– Det har varit en lång process, bland annat med att hitta rätt stenmassa. Men nu är
obelisken äntligen på plats igen. Och vi hoppas förstås att den ska stå stadigt i ytterligare 200
år, säger Magnus Roos. Minst!

 

Relaterade artiklar

Till nyhetsbiblioteket