Med vin i blodet

Familjen Tegnér har varit vinhandlare i nära 150 år – och 2019 fick de, i samarbete med en folkkär kriminolog, en av sina allra största succéer.

Text: Hugo Rehnberg

Foto: David Thunander

Filip TeEgnér trycker ner näsan i glaset. Doftar i några sekunder, tar en klunk av vinet, suger
in luft mellan tänderna, gurglar, sväljer.

– Det här ska vi ha, säger han bergsäkert. Det är lite rundare i smaken, det kommer folk att
gilla.

Familjen Tegnér är vinhandlare i femte generationen. Den här oktobereftermiddagen ska
Christer och sönerna Svante, Filip och Pontus välja ut ett Rioja som ska skickas in till
Systembolaget. Och i det här fallet delar alla Filips åsikt.

Allt började med Esaias Adolf Tegnér, son till en kyrkoherde utanför Örebro. Medan brodern
emigrerade till USA reste Esaias till Stockholm och började arbeta på en vinfirma. 1883
startade han AB Tegnér & Wilcken, ett vin- och sprithus vars lager kom att uppta ett helt kvarter på Kungsgatan. Politiska beslut gjorde att Esaias fick sälja delar av firman till staten år 1917.

– Han fick tre miljoner kronor, säger Christer Tegnér. Det låter kanske inte så mycket men
man ska ha i åtanke att Operakällarens smörgåsbord, inklusive en snaps, kostade 1 krona
och 25 öre på den tiden.

Själv började Christer arbeta i familjefirman den första april 1967.

– Jag hade nyss gjort klart lumpen och jobbade extra som dammsugarförsäljare på
Electrolux. Men pappa blev sjuk så jag var tvungen att kliva in.

1978 tog Christer över hela företaget. Han döpte om den till Tegnér & Son, köpte upp några andra agenturfirmor och blev så småningom en av Sveriges största vinagenter. I mitten av
90-talet sålde Christer firman till jättekoncernen Diageo.

Sedan dess har han hunnit starta, driva upp och sälja sina vinföretag flera gånger om.

– Efter senaste försäljningen tänkte jag att det här var sista vändan. Men så började Svante
och jag prata och det slutade med att vi startade bolaget Tegnér Spirits & Wine där vi nu äger 25 procent var, säger Christer, som är glad över att sönerna vill fortsätta driva
familjeföretaget.

– Det var ju själva moroten. Jag har haft dåligt samvete över att ha sålt verksamheten,
eftersom släkten har så lång tradition av att vara vinhandlare.

Hur har det gått för er under pandemin?
– Det är nästan så att man inte vågar berätta … men det har gått strålande. Vårt fokus ligger
på Systembolagsförsäljning och den har ökat markant under året. Sedan har ju GW-projektet
varit otroligt lyckat, säger Pontus Tegnér.
”GW-projektet” – vinerna man gör tillsammans med den folkkäre kriminologen Leif GW
Persson – säljer tre miljoner liter viner per år. Christer och Leif GW Persson var skolkamrater
i Norra Real.
– Jag var ordförande i den litterära föreningen, det minns jag att Leif var lite imponerad av.

GW har sagt att ni var lymlar på den tiden, som drack upp din pappas dyra viner.

– Jo, så var det, det vågar jag erkänna nu när pappa är död, skrattar Christer.
Christer och Leif hade pratat i åratal om att göra vin ihop. Men så länge GW arbetade för
Sveriges Television fick han inte göra några kommersiella samarbeten.
– När han bytte uppdragsgivare till TV4 förändrades situationen, säger Christer. För oss var
det viktigt att vinet höll hög kvalitet i förhållande till priset. Så till GW:s röda vände jag mig till en kontakt i Tiejo i Portugal, som hjälpte oss med det.
Framgångarna med GW:s röda har bidragit till att lyfta hela det underskattade vinlandet
Portugal, där det produceras många prisvärda viner.
– GW:s viner håller på att utvecklas till ett eget vinhus, säger Filip. Nu i november kommer
GW:s bubbel, ett mousserande från Frankrike.

Ett annat varumärke som familjen Tegnér saluför är Ramsbury, en premiumgin och -vodka
som ägs av Stefan Persson och produceras på hans gods strax utanför London.
– Vi har precis kommit in på en av Storbritanniens största varuhuskedjor, säger Pontus. Det
är kul, Ramsbury gör jättefina produkter och har en tydlig hållbarhetsfilosofi.
Sverige hör till det som på 60-talet döptes till spritbältet, eftersom vi och våra
nordeuropeiska grannar helst drack brännvin. Länder som Danmark, Tyskland och Belgien
har kallats ölbältet medan Medelhavsländerna tillhör vinbältet.
– Men svenskens vinintresse har sakta men säkert ökat sedan dess, förklarar Christer. Vi
kommer från att ha varit ett ganska omoget vinland till att bli mer och mer kontinentala. Det
är bara att titta på våra middagsvanor, tidigare var det nästan alltid punsch eller cognac till
kaffet, nu fortsätter man ofta med vinet.

På vilka andra sätt har branschen förändrats?
– Förr om åren pratade man med ägarna till vinhusen. Jag har träffat Lily Bollinger, greve
Cinzano, jag har jagat med familjen bakom Laurent Perrier. När jag frågade ägarna till
Grant’s – som vi hade varit agenter åt i 90 år – om vi inte borde ha ett skrivet kontrakt,
svarade de: ’Ett handslag är mer värt för oss’. Så ser det inte ut längre, idag är branschen
mer industrialiserad och dem vi träffar är nästan alltid tjänstemän, konstaterar Christer.

Om du bjuder hem dina söner på söndagsmiddag, vilket vin står på bordet?
– Ja, det skulle kunna hända att jag tar fram en bättre Bordeaux …
Svante börjar skratta.
– Pappa, det har aldrig någonsin hänt. Du tar fram det vin som finns hemma. Vi är inga
vinssnobbar, vi är grosshandlare som säljer vin.
Apropå grosshandlare, så har Christer Tegnér varit borgare sedan 1971 och sitter sedan
länge i Grosshandelssocietetens styrelse.
– Det har varit jätteroligt – framför allt att få intervjua alla duktiga studenter och höra om
deras affärsidéer. Jag har alltid uppskattat Stockholms Borgerskap. Svante blev borgare förra
året och de andra två kommer säkert med så småningom.

Bildtext:
FAMILJEAFFÄR Från vänster: Filip, Christer, Svante och Pontus Tegnér provar vin tillsammans. ”Många har en relation till drycker, och det är alltid roligt att jobba med något folk tycker är intressant”, säger Filip. 

2021-01-26

DELA