”Jag har ofta varit ensam kvinna i förhandlingar”

Cecilia Versteegh har en 40 år lång entreprenörsresa bakom sig. Hon blev även första kvinna att ingå i Stockholms Grosshandelssocietets styrelse.

Text: Victor Johansson
Foto: Dan Sjunnesson

Gåshaga, Lidingö. Det är slutet av juni och i en konverterad margarinfabrik sitter
Cecilia Versteegh och förklarar vad som döljer sig bakom hennes
stadschefsmässiga framtoning.

– Jag är som en anka som paddlar som en galning under vattenytan. Det pågår mer
på insidan än vad som syns på utsidan.

En inställning som lagt grunden till en 40 år lång entreprenörskarriär.
Familjeföretaget Bonver har lyckats med konsten att förändras med tiden. Efter att
ha varit en av Sveriges största filmdistributörer består kärnverksamheten idag av allt
från eget kafferosteri till distribution av e-handlare samt inköp och distribution av
apoteksmediciner.

– Eftersom det är ett familjeföretag har vi högt i tak och snabba beslutsvägar. Du kan
säga vad du vill, fråga vad du vill, argumentera för din sak. Ingen får sparken för att
den säger vad den tycker.

Hela yrkeslivet har tillbringats som ensam kvinna i styrelserummen. En naturlig
position för Cecilia.
– Jag upplever att jag har fått respekt och inte har behövt bevisa mig. Men är det en
kvinna närvarande blir språket lite annorlunda. Jag har ofta varit ensam kvinna i
förhandlingar och det lättar upp, blir inte så allvarligt, man kan skoja, man kan
skämta, beundra en slips. En lättsammare stämning genererar kreativitet hos alla.
Hösten 2019 blev hon historisk som första kvinna att ingå i Grosshandelssocietetens
styrelse.

– Det är en väldig ära. Jag är alltid ödmjuk inför vad jag kan bidra med, jag har min
erfarenhet och ekonomiska kunskaper.

Som mentor till ett flertal unga kvinnor på väg upp i karriären har Cecilia Versteegh
ett tydligt råd:
– Sluta plocka kaffekoppar. Är man fem killar och en kvinna är det nog fan kvinnan
som plockar undan. Sluta med det! Ställ dig i hörnet och diskutera med killarna. Det
ger nätverk och framgång. Men personligen har jag kommit upp i åldern där jag
mycket väl kan hälla upp lite kaffe.

Ser du dig själv som feminist?

– Jag tycker inte om ordet och känner inte att jag har det behovet. Villkor och
förutsättningar ska självklart vara lika, men vi har några grundläggande skillnader
med vårt kön. Det är som det är, man får skapa sin egen lycka utifrån det. Du kan
vara halt och lytt, alla har sina begränsningar, man får jobba utifrån sina egna
försättningar, oavsett vilka de är.

Cecilia Versteegh träffade sin make Gerard på en bensinstation på Sandhamn. Hon
hade fått motorstopp på båten, bogserades i hamn. Vid bensinpumparna väntade
hennes livs kärlek.

– Jag höll till på Sandhamn och Gerre drev bensinstationen. Första gången jag kom
dit var han inte så road, han ville bara ha båtar som tog bensin. Men det löste sig,
han bjöd ut mig på lunch och sedan var det kört.

42 år senare är paret fortfarande tillsammans: både som makar och
affärspartners. Idag arbetar även sonen Jacob i företaget.
Hon minns resorna till Frankrike som filmdistributör.

–I Deauville hamnade vi på en intim middag med Clint Eastwood och Morgan
Freeman som var på plats med sina fruar. Vi satt runt ett soffbord och pratade. Den
sidan av arbetet har varit jättemysig.

Cecilia Versteegh växte upp på Lidingö. Mamma var Sveriges första kvinnliga
domare, satt i börs- och bankstyrelse. Pappa var advokat. Hon studerade på
Handelshögskolan i Stockholm och grundade Bonver tillsammans med sin make
1983. Som Europas första videouthyrare utvecklades företaget till filmdistributör med
Paramount, 20th Century Fox och Walt Disney som samarbetspartners. Idag syns
allt från Gåshaga Kafferosteri till glassföretaget Frozen Dreams i verksamheten. Vid
sidan om yrkeslivet är hon också medlem i Kristdemokraterna.

– De säger vad de tycker och gör vad de säger. Men jag är inte tillräckligt
diplomatisk för att vara politiskt engagerad. Jag är alldeles för rak på sak, för
rättfram.

Det är starkt att du bara accepterar det.
– Det gäller att kunna sina svagheter, säger Cecilia och skrattar.
Cecilia Versteegh spelar tennis, simmar, cyklar och jagar under sina lediga stunder.
”Jag har en energi i kroppen, det är svårt att sätta sig i ett soffhörn och
bara läsa en bok, men den tiden kommer nog, när jag har ro att göra det”.

Relaterade artiklar

Till nyhetsbiblioteket