Erfarenhet har aldrig varit viktigare

Borgarnytt bad krönikören och framtidsspanaren John Mellkvist spekulera kring om det finns en positiv bieffekt av coronakrisen.

Text: John Mellkvist
Foto: Magnus Ragnvid

En bieffekt av coronakrisen är att många kommer att förlora sina jobb. Sociologiforskaren Alexandra Kalev skriver i Harvard Business Review om hur redan sårbara grupper på arbetsmarknaden drabbas hårdare i tider av stigande arbetslöshet.

Dels löper de större risk att förlora sitt nuvarande jobb, dessutom får de svårare att hitta nya anställningar. Under kriser tenderar nämligen arbetsgivare att tappa fokus på den ack så viktiga mångfalden inom företagen. Och låt oss slå fast – ålder är en central mångfaldsfråga.

Om ålderism var en negativ kraft före coronakrisen, talar mycket för att problemen inte direkt kommer att minska när konkurrensen om jobben hårdnar i spåren av densamma. Detta när det borde vara precis tvärtom. För olika åldrar innebär framförallt olika erfarenheter – det vill säga skilda sätt att resonera, referera och lösa problem. En organisation med allt detta under samma tak har bättre förutsättningar att möta den osäkra tid vi står på tröskeln till.

Undersökning efter undersökning har visat att arbetssökande stöter på patrull redan efter att de fyllt 40. Märkligt, när man känner till hur många styrkor som toppar först efter denna ålder. Social förståelse är förmågan att läsa av andra människor. Det kan vara sinnestillståndet hos en vän, i ett rum, en Twitter-tråd, en organisation eller i ett land. Med andra ord en mycket viktig egenskap. Förmågan till social förståelse når sin topp någonstans mellan 45 och 55 års ålder. Dina verbala färdigheter pekar efter 65. Samma sak gäller dina förutsättningar att överblicka och analysera
komplexa mönster och mångbottnade problem. Synen försämras möjligen när du blir äldre, men blicken blir desto skarpare.

Hur jag kan påstå detta?
Jo, forskarna Laura Germine vid Massachusetts General Hospital och Joshua Hartshorne vid MIT lyckades – i en undersökning från 2015 – på ett övertygande sätt visa olika åldrars naturliga styrkor. Detta genom att låta 50 000 personer genomgå 5 000 hjärntester och därefter analysera resultaten utifrån ålder. Slutsatsen blev att människan genom hela livet inte har bara en, utan flera kognitiva formtoppar. Vissa av våra förmågor dippar redan efter tonåren, medan andra kan fortsätta förbättras livet ut.

Man kan jämföra förhållandet mellan yngre och äldre med den berömda fabeln om Haren och sköldpaddan. Ni vet, där den segervissa haren efter att ha satt i väg som en raket blir trött och tar sig en tupplur, för att sedan rusa mot målgången – där den långsamma men mer uthålliga sköldpaddan redan stod och väntade. Om tiden från 90-talet fram till nu handlat om det digitala försprånget hos de yngre generationerna, millennials och Generation Z, kommer tiden framöver visa hur detta minskat. Inte minst för att mycket av tekniken gjorts mer tillgänglig och användarvänlig. Det var exempelvis ingen 30-årig författare som nyligen tipsade om virtuella alternativ till normala boklanseringar – det var 81-åriga Margaret Atwood, mest känd för den postapokalyptiska romanen The Handmaid’s Tale, Tjänarinnans berättelse på svenska. Och för ett par år sedan kom data som visade att medelåldern hos de mest framgångsrika entreprenörerna i Silicon Valley – de som gjort en lyckad och ekonomiskt lönsam försäljning av sitt bolag – är 47 år. Alltså betydligt äldre än de flesta tror.

Men låt oss zooma ut lite till. Den ansedda tidskriften The Economist välkomnade nya decenniet med rubriken The Decade of the Yold. Det vill säga ett årtionde som i mångt och mycket kommer att kretsa kring den stora och ”evigt unga” baby boom-generationen, födda under den optimistiska efterkrigstiden, som var tänkt att gå i pension under denna period – men som inte är speciellt benägen att göra just detta.

Och varför skulle de?
De har ofta både hälsan, ekonomin och inte minst attityden som krävs för att fortsätta med oförminskad kraft. För att avrunda där vi började, så har den pandemin inneburit en revansch för den seniora experten med grått hår och hornbågade glasögon. Erfarna sakkunniga som Johan Giesecke, Agnes Wold och Jan Albert har med naturlig auktoritet trätt fram i medieljuset. I orostider söker vi oss mot livserfarenhet och en av krisens positiva bieffekter är att den ur ålderistisk synpunkt fungerat som en välgörande genomsköljning av samhällsbilden.

Det finns all anledning att behålla det synsättet inför mötet med den ovissa framtiden.

Relaterade artiklar

Till nyhetsbiblioteket