Sätter guldkant på julen

Granodlaren Peter Schröder äger 80 000 rödgransplantor som sträcker sig mot skyn sydväst om Stockholm. En dag ska de fyllas av ljus och girlanger och bidra till julstämning runt om i landet.

Peter Schröder blickar ut över den svaga sluttningen, full av små svenska rödgranar. Vi befinner oss strax utanför Mölnbo och trots att vi står mitt i naturen under den klarblå novemberhimlen ljuder pendeltågens larm då och då som ett osynligt spöke.
– Jag har nog runt 20 000 granar just här, säger Peter Schröder och stegar med stövlar på fötterna vidare i ett maskinhjulspår.

Han stryker med fingrarna över en grantopp.

– Vi kontrollerar dem regelbundet så att de växer rätt. Toppen får bli max tre decimeter hög, går den högre blir plantan klen. Varje år kommer det en ny grenrad som man vill ge bra förutsättningar, säger han.

Sin första granplanta satte Peter Schröder i jorden för 15 år sedan. Men intresset väcktes redan när han som tonåring läste en företagsannons om julgransförsäljning i Dagens Nyheter.
– Jag blev intresserad och kollade upp vad som krävdes för att få sälja granar. Sen föll det i glömska tills jag på universitetet, ihop med två vänner, började handla med julgranar för att få extra fickpengar. Vi köpte dem i parti från Danmark och sålde till slutkund.

Planen efter studierna i nationalekonomi var att bli aktiemäklare.
– Finansbranschen var målet. Men det var dåliga tider och efter att vi handlat med granar tre jular i rad märkte vi att det gick att få bra omsättning i det. Vi levererade bland annat 10–12-metersgranar till torg runt om i Stockholm.

De tre vännerna arbetade även med stensättning under en period. Och kräftor.

Granar, stensättning – och kräftor. Du har sett möjligheter i allt?
– Ja, jag är nog rätt nyfiken som person.

Vad hände med din kräftbusiness?
– Jag köpte in Vätternkräftor och tog fram en egen kräfthink som jag sålde till lokala Ica-handlare i Stockholm. Året efter importerade jag kinesiska kräftor, men den marknaden var svårare … De inhemska kräftorna sålde jag i åtta år, tills min son föddes.

Du har fastnat för säsongsbaserade produkter? Både julgranar och kräftor är aktuella under en viss period.
– Ja, så är det! Det har bara blivit så, haha.

När kräftförsäljningen tog slut hade Peter Schröder redan satt sina första granplantor. I dag driver han julgran.com där han säljer rödgranar, kungsgranar, mistlar och olika sorters konstgranar och kransar. Både till privatpersoner, bostadsrättsföreningar, fastighetsbolag och till andra granförsäljare.

Hans odling är den största i Stockholmsområdet med runt 80 000 plantor, varav de allra flesta är rödgranar.
– Nu blir det lite grannörderi här, men kungsgranen trivs inte i klimatet norr om Hallandsåsen. Och den är känsligare för viltbete än rödgranen.

Produktionen är ekologiskt certifierad, vilket bland annat betyder att man inte använder konstgödsel eller markbereder. Livscykeln för Peter Schröders granar ligger på runt 20 år och fram tills att de tas ner så håller han och hans kollegor undan gräs runt granen och både formklipper och klipper toppskotten.

Vilken är den största utmaningen med ditt jobb?
– Här finns det många röda trådar till kräftförsäljningen. Färska kräftor kan man ta 400 kronor kilot för en dag, och noll kronor för när bäst före-datumet gått ut. På samma sätt blir granarna värda noll efter den 23:e december. Hela vinsten ligger i att du planerar så att du inte står kvar med massa produkter. En annan utmaning är att bara kunna erbjuda arbete en kort tid under året. Många småföretagare kämpar med att komma över krönet där man kan ta in en person som har personalansvar. För mig blir det utöver det en extra utmaning att ha så många säsongsanställda.

Han funderar.
– Men min allra största utmaning är att jag bara har ett fönster på max tre år att få en gran såld. Efter det blir de för stora för att använda som julgranar.

Så sköter du julgranen: Placera granen svalt: Undvik direkt värme från element eller kaminer. Ju svalare den står, desto längre håller den sina barr. Ge den rikligt med vatten: Såga av ett par centimeter av stammen innan du sätter den i vatten, och se till att vattennivån aldrig sjunker under snittytan. Låt den vänja sig: Ta in granen i ett svalt utrymme (till exempel ett garage eller en farstu) ett dygn innan den flyttas in i värmen. Det minskar chocken och risken för barrfall.

Peter Schröder är sedan tre år tillbaka medlem i Stockholms Borgerskap. Hans sambos mormor bodde tidigare i Enkehuset och det var så han kom i kontakt med organisationen.
– Jag tänkte: här vill jag bo när jag bli gammal. Sen läste jag på och upptäckte att det var ett bra nätverk med trevliga och driftiga människor. Eftersom jag säljer i parti blev jag kategoriserad som grosshandlare, det var lite roligt tycker jag.

Men Peter Schröder är inte den enda egenföretagaren i släkten. Många borgare minns säkert Schröders Bageri – en bageri- och konditorikedja med sitt huvudsäte på Storgatan, som öppnade på 1860-talet och stängde 1953.
– På den tiden fick kvinnor inte dricka alkohol på restaurang utan manligt sällskap. Men i huvudbutiken på Östermalm kunde man få likör till kaffet, så det blev ett riktigt tillhåll för östermalmstanter.

Borgerskapets aktiviteter har han ännu inte haft tid att ta del av. Att driva julgransodling är ett fysiskt arbete, i november och december jobbar han i snitt 12 timmar per dag sju dagar i veckan.
– Ovanpå det lägger jag också runt fem timmar per dag på jobb framför datorn. När vi har som mest att göra är vi 15–20 personer. Men i år ska jag försöka jobba lite mindre, jag vill ha tid till familjen och min löpning.

Ja, Peter Schröder är en högst aktiv löpare. Ultralöpare till och med. Sedan tre år tillbaka anordnar han Gotland Run, ett lopp på 51 mil runt Gotland och Fårö. Ett evenemang som också kommit att bli en inkomst.

Vi sätter oss i bilen och tar sikte mot en annan plantering. Efter vägen ser vi sälg, en växt som älgar tydligen älskar.
– Jag levererar ett släp i veckan till älgarna på Skansen. Ett ärofyllt och kul uppdrag, säger Peter Schröder.

Den plantering vi anländer till nu har betydligt högre granar. Här står Peters kollegor Henry och Hans och gallrar. Marken är täckt av ris. Peter har hittat en köpare som vill ha stammarna för att bygga en gärdsgård av dem.

Snart ska Peter Schröder köra mot skånska Degeberga för att kika på en packmaskin. Men innan vi säger hej då frågar jag vad han tycker är roligast med jobbet.

Svaret kommer snabbt.
– Att få se en gran ta form och ha en tanke bakom utseendet: ’klipper jag den så här i år kommer den se ut så här nästa år.’ Man blir inte rik på att odla gran, men det är otroligt meditativt att klippa dem och att vara ute hela dagarna.