”Oväntade kopplingar gör det svåra greppbart”

Folkbildaren Per Grankvist hjälper en halv miljon svenskar i månaden att på ett enkelt sätt förstå allt från vad Hormuzsundet är till vilka som är våra vanligaste vårfåglar.

– Det handlar om inbyggda värmeväxlare, alltså artärer med varmt syrerikt blod som löper parallellt med vener med kallt syrefattigt blod.

Per Grankvist kisar upp mot den sköra aprilsolen som lyser upp Van der Nootskas palatsträdgård och fortsätter förklara att värmen i blodet sedan återvinns in i kroppen. Därför fryser inte änder om ben och fötter på vintern. Han rätar till den gröna virkade slipsen och byter position framför kameran. Helst ska det vara lite lättsamt, det är så man fångar folks uppmärksamhet, menar han.
– Kan du få folk att skratta går det att stoppa in lite fakta när de ändå har munnen öppen. En bra förklaring måste ha en balans mellan lite trams och tunga fakta. Och har man, som jag, sett ut som en farbror hela livet, så ligger den lite gubbiga humorn nära till hands.

Som folkbildare och grundare av allmänbildningstjänsten Vad Vi Vet har han under två decennier hjälpt folk att förstå aktuella ämnen genom att göra komplexa frågor begripliga. Varför svänger börsen på grund av oron i Mellanöstern? Hur hänger regeringens budget ihop med min ränta? Och vad pågår egentligen i hundens huvud?
– Det handlar om att hitta en oväntad koppling för att göra det svåra greppbart för en person. Det som på tidningsspråk kallas åfanism, alltså att få läsaren att tänka ’åh fan’ när de läser något.

Per Grankvist beskriver förmågan som ett slags gehör. En förmåga att i ett samtal höra var själva kärnan finns. En skicklighet som slog rot redan i barndomen på Bjärehalvön i Skåne, där berättartraditionen har hög status.
– Om en historia är helt sann eller inte spelar inte så stor roll för skåningar, huvudsaken är att det är en bra story. Jag är uppvuxen bland duktiga berättare, inte minst min far. Mamma däremot, hon dödar lätt en historia med sitt insisterande på trista fakta. Men hon är å andra sidan lärare, så min pedagogiska ådra har jag ärvt från henne.

Han funderar.
– Kanske kommer min nyfikenhet av ett upplevt behov av att kontrollera diverse påståenden min far gör som inte alltid överensstämmer med verkligheten. Det behövs ofta någon som reder ut vad vi egentligen vet. Det är borderline besserwisser, naturligtvis. Men det är folkbildarens lott.

Under sin tid som journalist skrev Per Grankvist för bland annat Sydsvenskan, SvD och Veckans Affärer. Han har under åren nominerats till både Årets journalist och utsetts till Årets superkommunikatör.

Men allt startade egentligen under valåret 2018. En kompis hade föreslagit att Per, som var så bra på att förklara saker, skulle göra svensk politik mer begripligt. Kontot Väljarskolan startades på Instagram, med mottot ”inga åsikter och inga spekulationer”. På 100 dagar fick kontot 2 000 följare och veckan innan valet tog 120 000 svenskar del av innehållet. Hans förklaringar visades totalt 2,1 miljoner gånger.
– Jag förstod att jag var något på spåren. Efter valet bytte vi namn till Vad Vi Vet och riktade in oss på allt från politik och ekonomi till hälsa och kultur. I dag finns vi på alla plattformar och under en månad når vi ungefär en halv miljon. Det är lika många som besöker Nordiska museet på ett år.

I framtiden drömmer Per Grankvist om att bli chef för skansen.

Hur väljer du ut dina ämnen?
– Det grundar sig i en känsla av vad folk har nytta av just nu. Vi började till exempel titta på Iran förra sommaren och våra användare kunde läsa om Hormuzsundet redan då. När det nu är med i tidningarna förstår de det på ett annat sätt och känner sig smartare.

Just det där är han noga med. Att aldrig få människor att känna sig dumma.
– Alla har en fläckvis allmänbildning, därför behöver du aldrig skämmas för det du inte vet. Du kanske inte kan någonting om det här, men du vet massor om någonting annat. Men att få någon att känna sig dum är antidoten mot nyfikenhet.

Per Grankvist rycker lite på axlarna.
– Jag följer inte längre nyheter, delvis av den anledningen. Medier fokuserar på det senaste som hänt, snarare än att förklara ett ämne. Läsaren får sällan en förklaring till varför något händer. Det skapar bara frustration, man känner sig dum och nyfikenheten dör.

– Det finns en idé om att allt nytt automatiskt är intressant, men det finns så mycket intressant som inte är nyheter. Jag är mån om min nyfikenhet och lägger den hellre på att lära mig om de vanligaste vårfåglarna än att distraheras av pushnotiser.

Per Grankvist lutar sig tillbaka i den sammetsröda fåtöljen i palatsets 1600-talsbibliotek. I en medievärld som drivs av tempo söker han i stället det motsatta. Favoritstunden på veckan är när den danska tidningen Weekendavisen landar i brevlådan på fredagar.
– Den är ständigt inaktuell när den kommer, men den är välskriven, långsam och bra på att sätta saker i ett sammanhang.

Det där behovet av tempoomväxling präglar även hans vardag. Hemma på den lilla ön i skärgården börjar dagarna ofta framför datorn och avslutas i trädgården.
– Jag skriver på morgonen och sen går jag ut och lagar en pump. Den växelverkan mellan hand och huvud är jätteviktig för mig. För några år sedan kände jag att jag var så less på att sitta och hamra på datorn och anmälde mig till en kurs i att knuttimra.

Helst av allt skulle han ägna sig åt byggnadsvård.
– Skulle jag göra någonting annat, hade det varit att renovera gamla trähus. Eller bli chef för Skansen, det har varit ett mål sedan jag var 30.

– Skansen är en instruktionsbok till Sverige. I en skola, som den som i dag står på Skansen, gick min farfar som barn. Och i en liknande statarlänga som den som står mittemot växte han upp med 12 syskon. Jag har tagit dit mina barn och visat var vi kommer ifrån. Historia är inte bakom oss, den är under oss.

Samma tanke präglar hans relation till Stockholms Borgerskap, där han varit medlem i snart tre år. Som inflyttad stockholmare har medlemskapet blivit ett sätt att rota sig i staden.
– Vi svenskar kan ju inte umgås med andra utan en anledning och Borgerskapet blir ett alibi för interaktion. Det är en samlingsplats för entusiastiska människor som alla är nyfikna på varandra.
– Och jag älskar historien om olika hantverkare och skrån. Att kunna utbyta kunskap med folk som gör saker på riktigt, som arbetar med händerna.

Genom de återkommande stadsvandringarna som anordnas av Stockholms Borgerskap har stadens historia även fått ny betydelse.
– Jag har gått stadsvandringar i nästan alla stadsdelar vid det här laget, de är helt fantastiska. Jag har sett var den gamla stadsmuren gick och var gamla huvudgator låg. Och plötsligt upptäcker man att Stockholms Borgerskapet finns överallt – som att statyn av Gustav III på Slottsbacken är skänkt av Borgerskapet.

Han fortsätter.
– Det ger en relation till platserna. Jag tänker alltid på det när jag passerar de här adresserna. Att jag inte bara går förbi ett främmande hus utan minns en historia. Det gör staden mindre stängd och mer levande.

Tre poddar som gör dig allmänbildad

”Norsken, svensken och dansken”
– Norska Hilde Sandvik, svenska Åsa Linderborg och danske Hassan Preisler pratar likheter och skillnader mellan våra skandinaviska länder med utgångspunkt från aktuella händelser. Underhållande och upplysande.

”Wiser than me ”
– Varje vecka har Julia Louis-Dreyfus roliga, gripande och personliga samtal med ikoniska äldre kvinnor som flödar över av den sortens självsäkra attityd och visdom som bara kommer med åldern. Det är kanske mer livsvisdom än allmänbildning, men å andra sidan är det väl sånt som gör en allmänbildad.

”Hundåren”
– Jag håller Tomas Andersson Wij för att vara en av landets bästa intervjuare och i podden petar han oförskräckt i artistkollegornas karriärssår – i motgångar, fiaskon och kriser. Att förstå att alla bär på sina ok är viktig allmänbildning.