Konsten att vara rektor

Lars Strannegård stannar till framför Emmanuel Van der Auweras videoverk ”White noise”, och ger en miniföreläsning om Wikileaks och vad man kan se eller välja att inte se om man har rätt filter på.

Han hastar raskt vidare till Olafur Eliassons träskulptur ”Green light”, ursprungligen tänkt som en kommentar till flyktingsituationen i Syrien, men där Strannegård lägger in egna tolkningar om att klippa banden och bryta sig fri och kopplar detta till utbildning. Snett emot hänger Ann Lislegaards digitala verk ”Oracle, Owls…” och vår guide improviserar en kort men kärnfull utläggning om vad som egentligen är intelligens.

Vi befinner oss inte på ett konstgalleri och Lars Strannegård är ingen gallerist i vanlig bemärkelse. I stället är platsen Handelshögskolans korridor. Som rektor sedan 2014 och professor i företagsekonomi sedan 2010 har Lars Strannegård gjort sig känd för att ständigt betona vikten av konst och litteratur även inom affärs- och finansvärlden.

– Konst och litteratur vidgar synfältet och är viktigt för att kunna kontextualisera samtiden. Man utvecklar också den empa- tiska förmågan genom kulturell förståelse. Men även om vi betonar konst och litteratur och försöker få studenterna att bredda sin syn på världen betyder det inte att vi tar fokus från kärnämnena. Man ska fortfarande kunna upprätta balansräkningar och hålla koll på debet och kredit om man studerar här.

Lars Strannegård växte upp i centrala Göteborg och fick konstintresset hemifrån. Morfar var passionerad konstsamlare och pappan, som arbetade som läkare, drev ett konstgalleri på fritiden. Lars studerade både konstvetenskap och ekonomi och jobbade dessutom extra på Bukowskis.

– Där pratade alla bara pengar, inte om konsten i sig, utan vad den var värd. Och då tänkte jag att jag lika gärna kan lära mig ekonomi på riktigt och ha konsten som ett intresse.

Den enskilt viktigaste händelsen som väckte Lars konstintresse var en happening på Göteborgs konstmuseum 1994. Carl Johan De Geer och Ernst Billgren satte upp en konstfabrik där de skapade verk på löpande band.

– De vände på konstbegreppet och ställde frågor om vad som egentligen är konst. En intellektualisering som verkligen väckte mina tankar och på något sätt grundlade intresset.

Lars Strannegård var med och startade konsthallen Röda Sten i hemstaden och har haft flera uppdrag inom kultursektorn, för bland annat Statens Kulturråd, Svensk Form, Filminstitutet och Nyckelviksskolan.

Design- och formintresset märks när vi kliver in i tjänsterummet, som mer ser ut som Svenskt Tenn än ett rektorskontor. Valnötsbord, soffa och fåtöljer av Josef Frank och accessoarer av Estrid Ericson får sällskap av monokroma tavlor av Ola Billgren och Håkan Rehnberg. Möblerna är en donation från Kjell och Märta Beijers stiftelse och på Josef Frank-bordet ligger ett färskt exemplar av Lars Strannegårds senaste bok ”Kunskap som känns”. Boken tar upp frågor som varför ekonomer borde studera filosofi och hur ett bildningsideal för vår tid kan se ut.

– Förståelse av marknadsekonomi börjar med en förståelse av samhället i stort. Jag ser konst som en del av pedagogiken, ett intellektuellt klipulver som skapar nyfikenhet.

Handelshögskolans satsning på kultur består, förutom konstsamlingen, av Art Initiative och Literary Agenda, där det förstnämnda består av aktiviteter, utställningar och seminarier, och där det sistnämnda är ett slags bokklubb kompletterad med bland annat författarsamtal.

– När allt mer tas över av robotar behöver vi människor utveckla hur det är att vara människa, vår fantastiska förmåga att kunna tänka och känna samtidigt.

Sedan ett år tillbaka är Lars Strannegård också borgare.

– Sedan länge finns en historisk koppling och en värdemässig gemenskap mellan Handels och Stockholms Borgerskap. Så för mig är det en ära att få vara en del av denna gemenskap som knyter människor närmare varandra.

Varje år delar Stockholms Grosshandelssocietet ut stipendier för språk-, handels- eller ekonomistudier utomlands, alternativt praktik på ett företag med inriktning mot handel eller sjöfart. Bland annat till Handelshögskolestudenter.

De senaste fem åren har 252 studenter härifrån fått stipendier till en summa av drygt 3,3 miljoner kronor.

Att Handelshögskolan, liksom Stockholms Borgerskap, är en anrik institution är inte helt oproblematiskt. Därför valde Lars Strannegård att göra om en av de mest symbolladdade miljöerna, nämligen styrelserummet som snarast påminde om ett bankkontor. Väggarna pryddes av pampiga porträtt av skolans första rektor och styrelseordförande, grundare och huvudfinansiärer – samtliga män.

Den enkla lösningen hade möjligen varit att ta ner porträtten för att bli mer samtida. Men man valde istället att lyfta fram problematiken och belysa historien, genom Maria Fribergs fotoverk ”Somewhere else” som diskuterar genusfrågor och maktstrukturer, och Bella Runes ”Konsekvensanalys”, ett projekt i augmented reality-teknik som porträtterar männen ur ett helt nytt perspektiv.

– Konsten bidrar till intellektuell och emotionell spänstighet. Vi ville hantera vår historia på ett utforskande men ändå respektfullt sätt och samtidigt försöka använda den för att sätta ljus på vår samtid.

Handen på hjärtat, hade du hellre velat vara rektor på Konstfack?

– Nej, absolut inte. Jag är inte konstutbildad och det måste man vara som rektor på en konstskola. Jag är professor i ekonomi. Jag gillar den här världen och är bekväm i min roll här.

3 svenska favoritkonstnärer

Torsten Andersson
– Han har alltid försökt hitta sitt eget språk. Han var aldrig nöjd men gav heller aldrig upp.

Siri Elfhag
– Hon verkar i en klassisk målerisk tradition men lyckas ändå göra verkligt spännande saker.

Gunnel Wåhlstrand
– Oerhört skicklig med en fantastisk precision och teknik.

3 svenska favoritkonstnärer

Relaterade artiklar

Nytt stipendium för KTH-studenter från Stockholms Grosshandelssocietet i samarbete med KTH Innovation

Framtidens boende

”Det hade kunnat gå riktigt illa för mig”