Arvet formar framtiden

Tack vare ett 200 år gammalt arv kan Borgerskapets Enkehus och Gubbhus driva seniorboenden av högsta klass. Här på Södermalm vill vd:n Pia Clark föra traditionen vidare. Hon berättar om det framtida projektet – och mannen som gjorde det möjligt.

Text: Mari Janson
Foto: David Thunander

Lantlig atmosfär, ett högt enskilt läge, strålande sjöutsikt och egna bryggor. Det låter som en mäklarannons, men om Pia Clark blundar kan hon se framför sig hur det såg ut på platsen där vi står – ovanför Borgarhemmet på Södermalm i Stockholm – för 200 år sedan. Här hade grosshandlaren och filantropen Fredrik Diedrichsson byggt sitt sommarställe Kristinehov, en vacker malmgård i putsad sten med två flyglar, orangeri, stall och massor av till- hörande uthus. Tomten var vidsträckt med sina 125 000 kvadratmeter längs Mälaren. Västra Söder bestod av åkrar, berg och här och var små gårdar.

– Det mest fantastiska är ändå att vi fortfarande bedriver den verksamhet som Diedrichsson ville att vi skulle göra, här på samma plats, säger Borgerskapets vd Pia Clark och kisar mot
solen.

– Och helt tack vare honom.

År 1819 hade Kristinehovs malmgård varit ”gubbhus” i några år. Enligt Fredrik och Helena Diedrichssons testamente skulle gården och marken doneras till Borgerskapets Gubbhus
som redan tog hand om ålderstigna borgare, där Fredrik satt i styrelsen.

– Men egentligen började Borgerskapets tradition att ta hand om äldre för nästan 300 år sedan, när Abraham Grill samlade några borgare 1724 och gick till kung Fredrik I. Grill ville
upplåta sitt hem åt änkorna efter Karl XII:s soldater, berättar Pia när vi en stund senare sitter i hennes kontor i Borgarhemmet.

I korridoren utanför hennes kontor, med utsikt mot den gamla malmgården, tronar en bronsbyst av Fredrik Diedrichsson. Idag är en tiondel av den ursprungliga marken kvar i Borgerskapets ägo och det är här, i kvarteret Yxan 4 med sina 13 000 kvadratmeter, som Borgarhemmet står. Byggnaden, som stod färdig 1908, byggdes tack vare donationer från
borgare och pengar man fått in från försäljning av delar av marken. Och det är just här som det framtida projektet kommer att kunna ta Diedrichssons arv och Grills ambitioner in i, just det, framtiden.

– Stockholmarna blir bara fler, äldre och piggare och behovet av seniorboenden och vårdplatser kommer att öka enormt. Vi vill fortsätta att bidra till att lösa den ekvationen,
säger Pia.

– Ända sedan det första Enkehuset har vår verksamhet drivits av förändring. Husen har blivit för små eller otjänliga, vi har fått, byggt eller köpt nya fastigheter. Den traditionen försöker vi nu bevara, driva och utveckla på ett modernt sätt.

Visionen för projektet är ett helt nytt kvarter med 60 vård- och omsorgsboenden med 24 timmars vård och cirka 180 vackra, moderna seniorlägenheter.

Idag står Enkehuset från 1965 på tomten, som tyvärr inte är särskilt funktionellt med små badrum och smala dörröppningar. I mitten av kvarteret ligger vackra Borgarhemmet som är ritat av arkitekten Gustaf Wickman, mannen bakom både Ulla Windbladh och Berns. Inte heller Borgarhemmet är idag tjänligt för vård och omsorg och i väntan på den kommande renoveringen hyrs rummen ut till forskare och studenter.

– Visionen är att Borgarhemmet återigen ska bli ett boende för seniorer, säger Pia Clark. Men nu kommer de inte att behöva jobba i verkstäderna som under de svåra åren under
första världskriget. Nu innefattar boendet mötesplatser som trädgård, gym, lounger och matsalar och gästlägenheter! Och kyrkan kommer att finnas kvar.

– Vi vill ge kvarteren runtomkring lite mer liv och rörelse, säger Pia Clark och beskriver hur det skulle se ut med butiker och restauranger i gatunivå där det idag är en parkering.

Tanken på ett projekt som förädlar fastigheten föddes redan på 1980-talet och ansökan om planändring skickades in 2014. Status nu är att utreda och vänta.

– Vi kommer inte att kunna göra något innan planändringen är godkänd. Det är viktigt att den görs med stor noggrannhet så att det blir riktigt bra i slutändan.

För Borgerskapets Enkehus och Gubbhus, stiftelsen som ansvarar för seniorboendena, är det viktigt att det blir vackert och trivsamt. Men också att så många som möjligt får chansen att bo här. Vem som helst får ställa sig i kö.

Vad skulle det innebära om planändringen inte går igenom?
– Ja, då får vi tänka om, säger Pia Clark. Kan vi bedriva vård av äldre, enligt vår 300-åriga tradition? Eller måste vi byta strategi? Jag tycker att vi gör en kulturgärning som
fortsätter att bedriva en operativ verksamhet som startades 1724!

Relaterade artiklar

Till nyhetsbiblioteket