”Många avrådde mig från att starta eget”

I ett samarbete med Norrsken House delade Stockholms Borgerskap och dess Grosshandelssocietet ut det första stipendiet till tech-entreprenören John
Drakenberg Renander. Han berättar om appen Alex, psykisk ohälsa och att bli sällskapets yngsta medlem.

John Drakenberg Renander sitter på kontoret med fingertopparna mot varandra och blicken
fäst ut över ingenting alls. Han funderar över det nästintill existentiella beslutet att säga upp sig från sitt jobb.

– Jag kände att jag är skyldig mig själv att göra detta, säger han. Risken är att man lever ett
helt liv och så sitter man där i slutet och tänker ’fan, jag visste hela tiden vad jag egentligen ville göra’. Mer skrämmande än att säga upp sig är att ha levt ett liv baserat på vad andra ska tycka.
När allt ändå är över: vad spelar det för roll att du gått vägen där alla andra tyckt du har varit bra och duktig?

Norrsken House, Stockholm. En konverterad spårvagnshall från 1800-talet. Blottade tegel-
väggar, tropiska växter som sträcker sig hela vägen upp till taket. På det tidigare
fabriksgolvet har ånglok bytts ut mot unga karriärister med startup-drömmar och
högteknologiska termosar. I entrén anländer någon på elscooter, en annan på skateboard
dragen av en hund.

Det var hit – till en röd stenbyggnad på Birger Jarlsgatan – som John
Drakenberg Renander flyttade när han lämnade konsultfirman Russell Reynolds för att
starta psykologiappen Alex. En mobilapplikation som med kognitiv beteendeterapi hjälper
användaren med allt från beroendeproblematik till depression och ångest.

– Många i min närhet avrådde mig från starta eget. Statistiskt misslyckas 9 av 10 nya bolag.
Allting talade emot mig. Jag hade ingenting, bara en idé. Jag var helt själv. Jag skulle bygga
ett techbolag och hade inte ens en teknisk medgrundare.

Fanns det något stöd?
– Familj och nära vänner stöttade mig, även om ett par kompisar i efterhand sagt att de inte
trodde på mig, men de valde att inte säga någonting då, haha.
De senaste åren har vi kunnat läsa rapporter om en ung generation som mår allt sämre.
Mobilappen Alex hoppas sänka tröskeln för att söka hjälp.
– Tidigare generationer har trott på att arbete och plikt ger mening. 90-talister är mer
meningssökande och får inte samma tillfredställelse av att enbart arbeta. Sedan ser vi inte
på psykisk ohälsa på samma sätt längre: för två generationer sedan var man antingen frisk
eller så var man psykiskt sjuk och inlagd på hem. Idag finns en helt annan palett som
rymmer mer när det kommer till mental hälsa.

John Drakenberg Renander föddes på Östermalm. Han startade sitt första företag – läxhjälp
för ungdomar med dyslexi, något han själv kämpat med – som 15-åring. Efter gymnasiet tog
han en treårig kandidatexamen i psykologi och en master i affärsekonomi. Det var under
psykologistudierna på Stockholms Universitet som idén till Alex föddes.
– Jag såg hur standardiserat KBT var och hur mycket av behandlingen som skedde hos
patienten själv. Samtidigt är jag en dataspelsnörd och har följt utvecklingen i vad man kan
göra med data. Plötsligt såg jag kopplingen mellan psykologi och teknik och hur man digitalt
kan hjälpa väldigt många människor.

Tillsammans med affärspartnern Oliver Fleetwood startade han Alex 2018. Sedan dess har
det gått fort: bolaget har rest sammanlagt 5 miljoner kronor från investerare och dessutom
fått en så kallad CE-märkning, ett godkännande för att användas som medicinteknisk
produkt Europa.

– Det är tre barriärer som gör att folk inte söker hjälp: det är inte tillgängligt, det kostar för mycket och det finns ett stigma. Att ta bort människan ur ekvationen lyfter samtliga
trösklarna. Många känner kanske att det är jobbigt att sätta sig hos en psykolog och dela
med sig av sina innersta tankar. Men en app kan inte döma dig.

Hur har psykologistudierna präglat dig?
– Jag tycker det är intressant att människan har en rationell sida, vi är genomtänkta, logiska
och tar beslut som är bra för oss, men sedan har vi en annan del, den emotionella, där vi tar
beslut på känslomässiga grunder. Vi är systematisk irrationella, vi har en massa tankefel vi
gör eftersom vi är mänskliga. Vi måste ta genvägar för att orientera oss i världen, det är för
mycket för vår hjärna att hålla koll på.

John Drakenberg Renander har Stockholms Borgerskap i blodet. Hans mamma är borgare
och redan som 20-åring fick han ett stipendium för utlandsstudier i Hong Kong. När
Grosshandelssocieteten i ett nytt samarbete med Norrsken House höll en pitchtävling – i
syftet att lyfta unga entreprenörer – var det en självklarhet att söka. Vinsten: ett stipendium
på 144 000 kr.

70 personer bjöds in till en middag på Norrsken House och först vid efterrätten ropades de
utvalda namnen upp. Ingen visste vilka tre personer som skulle tävla i en livepitch inför
resten av middagssällskapet.
– Först sade de ett namn, sedan ett annat, jag tänkte ’okej, det blir inte jag då’.
Med gaffeln i munnen hörde han plötsligt: ”John Drakenberg Renander”.
– Det var en chock. En sekund senare skulle jag gå upp och hålla min treminuterspitch. Jag
var otroligt nervös.
Han vann och kom att använda delar av pengarna till att ansöka om medlemskap i
Borgerskapet. Nu blir han sällskapets yngsta medlem.

– Jag tänkte starta en ny grupp: ’De 50 Yngsta’ istället för ’De 50 Äldste’ , haha. Vår roll får
bli hålla koll på De 50 Äldste. Skämt åsido, även om det är ett äldre garde så har
medlemmarna en koppling till entreprenörskap och med det kommer energi, nyfikenhet och
passion. Man kan lära sig jätte- mycket av varandra.

Så här i efterhand: du måste vara glad över att du vågade säga upp dig?
– Jag minns att jag tänkte ’ Vad ska hända? Hur ska jag betala hyran?’ Men jag var ännu
räddare för att stanna kvar och jobba med något som inte var jag, att leva ett liv som inte
kändes som mitt.

”Många avrådde mig från att starta eget”

Relaterade artiklar

Nytt stipendium för KTH-studenter från Stockholms Grosshandelssocietet i samarbete med KTH Innovation

Framtidens boende

”Det hade kunnat gå riktigt illa för mig”