Mina sidor
Foto: Nadja Endler, Text: Johanna Jansson
”Pengarna gav en extra knuff in i arbetslivet”
Björn Modée och hans barn Alex och Linn Modée har alla fått ett resestipendium av Stockholms Grosshandelssocietet i samband med studier. Här berättar de om sina meningsfulla utlandsresor.
Året var 1986 och Björn Modée hade precis avslutat sina studier på Handelshögskolan när han, som en av de första, mottog Grosshandelssocietetens resestipendium.
– Min svärmor och svärfar var aktiva i Borgerskapet och tipsade mig som gick på Handels att söka för att kunna komma i väg och praktisera utomlands.
Sagt och gjort. Med stipendiet i hand fick Björn en praktikplats som VD-assistent på Alfa-Laval i Hongkong.
– Det var en fantastisk möjlighet som aldrig hade blivit verklighet utan stipendiet. Jag fick en ekonomisk trygghet, och en extra knuff in i arbetslivet.
Björn tänker tillbaka på upplevelserna med ett leende.
– Det var första gången jag besökte Asien. Mötet mellan öst och väst var då rätt outforskat. Jag hade många spännande arbetsuppgifter – från att hjälpa till att datorisera kontoret till att inviga mejerifabriker runt om i Kina.
Under sitt år utomlands minns han särskilt invigningarna i de lite mindre städerna utanför Hongkong.
– Det var väldigt högtidligt. Alla var klädda i blå uniformer och kepsar, och vi välkomnades av både borgmästare och tv-team. På vissa ställen var jag den första västerlänningen på plats och möttes av en enorm nyfikenhet.
Flera år efter sin resa, har Björn Modée kunnat ge vidare samma möjlighet till sina barn. Tack vare sitt medlemskap i Stockholms Borgerskap, har både sonen Alex och dottern Linn ansökt och tagit emot stipendiet som anhöriga.
För Alex Modée innebar anhörigstipendiet en studieresa till Nya Zeeland – en häftig och framför allt lärorik upplevelse.
– Det var en stor omställning. Det var första gången jag bodde ensam, och dessutom på andra sidan jorden. Det var stundtals ensamt, men när jag kom hem märkte jag hur mycket mer självständig jag hade blivit av att tvingas lösa oväntade saker på egen hand, berättar han.
Vi möts i Alex lägenhet, ett stenkast från KTH, med en utsikt som sträcker sig ända bort till familjehemmet i Saltsjöbaden. Att flytta hemifrån kändes betydligt mindre skrämmande efter resan till Nya Zeeland. Det väckte även en nyfikenhet kring att se mer av världen, menar Alex.
– Jag började läsa japanska och har nu varit i Japan hela fyra gånger. Jag har fått flera vänner därifrån, berättar han och fortsätter:
– Att sätta sig in i en annan kultur under en längre tid ger mycket perspektiv. Man får se att det finns många olika typer av människor och sätt att leva på. Inte bättre eller sämre, bara annorlunda.
Björn instämmer. Han ser det internationella perspektivet som en av stipendiets viktigaste funktioner.
– Ursprungstanken med stipendiet är att stärka svensk internationell handel, och det är lika relevant än i dag. Möjligheten att se hur saker och ting fungerar utomlands ger kunskap som man inte får på samma sätt som turist. Stipendiet är en dörröppnare för det, särskilt i dag när konkurrensen är hård och studentekonomin ofta begränsad.
Några mil söderut, i Lund, befinner sig Linn Modée. Mitt i sitt intensiva tentaplugg minns hon tillbaka till sin utbytestermin i Buenos Aires med värme.
– En kväll gick jag förbi en liten vinbar där ett gäng i blandade åldrar hängde utanför. De ropade in mig, och plötsligt fann jag mig i en lång diskussion om livsnjutning, passion och tango. Det är väldigt typiskt för Buenos Aires, allt är spontant och öppet.
Det var så sent som förra året hon var på utbytet och att anamma den avslappnade argentinska livsstilen kunde ibland vara en utmaning.
– I början blev jag galen över det långsamma tempot. Till exempel hade inte bussarna någon tidtabell, de verkade gå lite på känsla. Men jag fick lära mig att anpassa mig och släppa på kontrollen.
Hon behövde även anpassa sig till språket, eftersom kurserna var på spanska.
– Det är skönt att kulturen i Buenos Aires är så accepterande. De flesta jag mötte var uppmuntrande och ville försöka förstå så fort man testade att prata. Det gjorde det kul att lära sig.
Men det är inte bara förbättrade språkkunskaper som Linn tar med sig från utbytet.
– När jag kom hem till Sverige ville jag hålla fast vid den där känslan av att inte stressa upp sig, att våga vara mer öppen och social. Jag tror att jag har blivit bättre på att ta vara på de små positiva stunderna i vardagen – både för mig själv och andra. Leva lite mer efter filosofin att saker löser sig.
